Här kommer ett lång uppdatering från gårdagen...
Klockan 07:00 kom taxin igår som tog mig och mamma till Umeå. Därför fick vi kliva upp rätt tidigt. Tidigare på morgonen hade jag förberett ett urinprov som låg i kylskåpet för att hållas kallt. Men urinprovet hade jag ingen tanke på förrän vi åkt ungefär en km med taxin. Vi fick därför vända och åka tillbaka och hämta det och en kylklamp.
I Umeå var det först prover på provtagningen. Åtta rör blod tömde de på mig. När jag lämnade fram urinprovet frågade de när jag tagit det. När jag svarade att det var från imorse sa hon bara att det inte gick att använda och sen slängde hon det i den gula lådan. Högst två timmar skulle det vara för att kunna ta en urinsticka på det. Mycket snopet kändes det, för det var första gången någon sa att det bara gick att spara så pass kort tid. Jag har ju gjort så här många gånger förut. Och det här urinprov som vi tillochmed hade åkt tillbaka för. Ja, så kan det gå!
Incheckning på hotellet och lunch och sen transport till nevromottagningen. Mamma fick inte åka med transporten, hon fick ta sig dit på egen hand. Som tur var så var det inte så långt från ingången. Fick göra några rörelser och läkaren kände på armar och ben. Styrkan och känseln är det inget fel på tyckte han. Och det var ju skönt att få höra det.
Det som jag själv mest tycker att jag har besvärligt med är ju mina stela och ibland krampande muskler. Läkaren tyckte därför att jag skulle testa botoxinjektioner i vissa muskler. Vissa av mina muskler arbetar nämligen på högtryck p.g.a. av nervpåverkan efter inflammationen som jag hade i ryggmärgen för några år sedan. Hans föreslog botoxinjektioner i bl.a. låren och vaderna.
Men om inte det skulle försvåra det för mig att gå, så hade det inte gjort mig något att också i fortsättningen få vader och lår tränade utan att göra något. Men det här är ett stort bekymmer för mig. Botoxinjektionerna därimot skulle göra att musklerna slappnar av. Och det i sin tur skulle göra det lättare för mig att gå utan att behöva känna mig så stel. Att känna träningsvärk nästan 24h om dygnet är ju jobbigt. Och alla som fått en ordentlig träningsvärk någon gång, vet ju hur svårt det kan vara att ta sig fram smidigt. Så om något kunde ta bort det eller i.a.f. mildra det tror jag att det skulle kännas bra. Fortsättning följer...
Direkt efter första läkarbesöket var det ett läkarbesök till. Där jag fick reda på blodproverna och de såg bra ut. Helt normala eller näst intill normala i.a.f.! En fotvårdsspecialist ropades in som fick kika på min tå. Trots det lilla såret som fortfarande är kvar tyckte hon att tån såg bra ut. Jag hade skött om det väl! Men hon lade om tån med förkrympt bomull och droppade på några "magiska" droppar som tydligen var svåra att få tag på, men som skulle vara jätte bra. Gick med mig en flaska och annat så jag kunde lägga om tån själv. Och ha hemma i förebyggande syfte. Hur snällt som helst ju!
När klockan var 16:30 hade vi också hunnit med att prata med kuratorn. Vi hann med rätt mycket igår kan man säga! Efter middagen på hotellet satt vi oss nere brevid receptionen där de har fåtöljer och drack te och åt en dajmstrut, bläddrade i några tidningar, tittade på tv och bara tog det lungt.
---------------
Idag hann jag inte mer än att komma hem från ett regnigt Umeå till ett soligt Sundsvall/Njurunda, så såg jag i reklambladet att de hade orkidéer på ICA. Men när vi kom dit var de såklart redan slut. Imorgon skulle det komma det in flera, fårse om jag gör ett nytt försök då!? Men att IKEA-katalogen hade anlänt var en rolig överrasking som väntade när vi kom hem!
Nu känner jag mig något trött. Hihi, skulle behöva en stor kopp kaffe för att piggna till. Men då kan jag väl i.st. inte sova inatt!
P.s. Förrästen missade vi precis prinsessan Madelene som skulle besöka Umeås sjukhus NUS idag. Hihi, hade ju kunnat vara roligt att få se henne på nära håll! Hon är beskyddare där och står bakom "min stora dag". Och oj vad de bonade golven imorse på hotellet inför hennes besök :)
Ha en fin kväll!
Kram från Karin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar