Lev livet som vanligt!

Lev livet som vanligt! Den uppmaningen fick jag i förmiddags. Fick nämligen telefon från min läkare som nu kommit tillbaka från sin semester. De senaste proverna visade på lite låga vita blodkroppar igen + lite lågt blodvärde. "Man ska tydligen inte ropa hej förrän man är över bäcken!"
Får väl gå på blodpuddingdiet nu då för att försöka få upp blodvärdet.

Men jag har i.a.f. njutit och kunnat slappna av lite nu under den tiden som jag inte haft någon kontakt med sjukhuset och proverna varit rätt hyfsade. Hur skönt som helst att slippa bli påmind varje vecka hur allt ligger till. Det räcker ju gott och väl att bli påmind om det för varje steg man tar. Och även fast man försöker slå ifrån sig de dåliga provresultaten så finns de ändå där i bakhuvudet och gnager. Haha, så jag har ju nästan känt mig normal nu när sjukhuset legat lågt. Jag som också har kommit igång med träningen tänker fortätta med det. Så inga prover i världen kan stoppa mig så länge jag känner mig pigg och träningshungrig!

Nya prover till veckan, leva livet som vanligt och inte utsätta mig för förkylda personer, var det som hon sa. Men vadå, leva livet som vanligt om man inte kan utsätta sig för människor? För hur vet man att de man möter inte är sjuka? Ska jag bli tvungen att gå runt och tänka på det när jag vistas på allmänna platser? Låter ju som början till värsta psykiska diagnosen, social fobi eller nåt sånt. Vägrar att isolera mig nu när det är sommar. I höstas och vintras när de vita blodkropparna blev låga var det lite annat. Ingen gick väl ut frivilligt när det var regn och rusk och en meter snö och närmare - 30 grader kallt ute?!

Ne, ikväll är det utgång som gäller och det tänker jag inte ändra på i första taget! Ingen ska få förstöra min fredag!