Inte stannar jag kvar bara för en tå!

Redan igår fick jag komma hem. Blev dock inte att jag satte mig vid någon dator då.
När jag kom fram till Umeå sjukhus på tisdagen gick vi (ja mamma har också varit med) direkt till labbet och tog prover. Sju rör blod fick jag lämna + urinprov.

På vägen dit höll några dörrar att slå igen på mig. Det är just det där med automatiska dörrar som jag tycker är så otäckt när man inte är allt för stadig på benen. Därför går jag inte gärna själv genom sånna dörrar. Och på Umeås sjukhus är det extremt många tröga och opålitliga dörrar.

Mamma gick typ tio meter före och trodde att dörrarna var öppna hela tiden. Men så var det inte. När jag skulle passera började de gå igen och de hann tuscha i mig innan jag kunde ropa på mamma att hon skulle komma till undsättning och hjälpa mig innan dörrarna slog igen helt på mig. Som tur var gick det bra men om jag hade varit själv vet jag inte hur det hade gått. Har faktiskt ramlat så en gång när jag var själv upp till Umeå. Fick då jätteont i höften och på sidan av ryggen. Blev därför skickad på akutröntgen den gången. Men allt såg bra ut...Så efter det har jag näst intill lite fobi att passera sånna dörrar själv.

Efter proverna skulle vi upp till avdelningen för att jag skulle bli inskriven. Då ville de ha ytterligare två blodprov och urinprov. De frågade om jag ville äta lunch men jag tackade först nej och sa att jag och mamma skulle äta lunch på hotellet. Men efter ett tag satt de bara fram en matbricka till mig. De sa att det kunde ta ett tag innan jag fick komma till hotellet. Efter nio rör blod och nästan ingen frukost kände jag att det kanske var bra att äta lite nu när jag också blev erbjuden mat. Mamma fick smaka lite av mig för hon var också jättehungrig.

-----------------

Hos läkaren visade jag upp min högra stortå där jag har nageltrånget som inte vill ge med sig och dessutom har börjat vara. Har varit noga själv med att sköta om det, med sprit och så men som sagt det vill inte riktigt läka. De lade om tån och tog en bakterieodling på den.
Sen hade vi tid hos kuratorn och efter det skulle jag klippa mig. Hade bestämt mig för att klippa igenom håret ordentligt, så nu är jag ganska korthårig!

Det blev en vända på apoteket där jag passade på att hämta ut en hel del medicin och sen blev det hotell Björken nästa där vi äntligen fick äta middag, timjankryddad kycklingfilé, sås och potatis. Väl inne på hotellrummet var man rätt trött efter dagens alla uppdrag.

------------------

Igår fick jag reda på en del av proverna. De vita blodkropparna är lite låga igen men det kunde bero på den inflammerade tån trodde de. Alltid ska det vara något...Därför fick jag penicillin och instruktioner på hur jag själv skulle lägga om två gånger om dagen hemma. Fick också med mig sterila kompresser, tussar, sprit mm så att jag skulle klara mig några dagar (jättesnällt att de skickade med det!). På måndag har jag tid på vårdcentralen för omläggning och prover. Har inte fått reda på något svar från bakterieodlingen än.

Min läkare sa att jag kunde få åka hem, om jag inte ville stanna ett dygn till för lite koll på tån. Haha, inte stannade jag kvar bara för en tå… Mina två otroligt snälla och omtänksamma läkare hjälpt oss sen att hitta genom kulveretn till hotellet. Vi hade nämligen skvallrat om att det var stekt strömming med hemlagad potatismos och skirat smör till lunch där, och det ville de heller inte missa. Efter att vi ätit jättegott åkte vi hem med taxin.

Utan att taxichauffören ens frågade (de brukar fråga när det är så pass lång resa) tog han på musik. Och det var inte vilken musik som helst, tre och en halv timme bara Cornelis fick vi höra ur högtalarna. Men det gick väl ganska bra det med!