Man måste kämpa!

En solig men kall dag har det varit idag. Efter att ha kört med elektronplattorna på ryggen gick jag en promenad i den friska luften. Riktigt skönt att få röra på sig. Saknar träningen på gymmet och hoppas att jag kan börja träna snart. Ryggen kändes rätt okej när jag gick idag.

-----------------

Ibland blir jag bara så arg och besviken på dem som kanske egentligen har det rätt bra men som inte inser det utan bara klagar och vill ha det bättre. Livet är hårt och orättvist och man måste kämpa för att ta sig fram och nå sina mål. Man kan inte bara lägga sig ner så fort det går emot och känns jobbigt. Man kan inte bara ge upp och tycka synd om sig själv och tycka att alla runtomkring ska ställa upp när man inte gör något själv för att förändra situationen till det bättre.

I.st. väljer man att försämra allt för sig själv och dem man har runtomkring sig. För hela livet bestsår av ständiga val som man har chans att göra. Val som är avgörande för vilken väg livet ska ta. Blir så förbannad, så arg när det finns de som skulle kunna ha alla förutsättningar att leva bra men som bara sabbar den chansen gång på gång...Om man har en stark vilja att lyckas tror jag också att man gör det tillslut. Sikta mot månen och du når stjärnorna...

Jag vägrar att ge upp men det kanske är för att jag har lärt mig att kämpa för det som jag vill ha och uppnå. Det har aldrig varit något daltande eller utslätade vägar för min del. Jag har fått klara mig själv i många situationer men det har också gjort mig trygg och stark. Med ansvar växer man som person. Sen har väl alltid funnits trygga personer runtomkring mig, men aldrig att de har ställt upp precis hela tiden för att underlätta till 110% för mig. Jag tror det är nyttigt att lära sig att ta motgångar redan som barn, för hur ska man annars kunna ta det som vuxen?

För min del tog livet en oväntad vändning för några år sedan. Nåt som jag aldrig hade kunnat förutspått innan. En riktig motgång kan man lugnt säga. Men min stolthet säger ifrån att lägga mig ner och bara ge upp allt. Jag har som tur är alltid haft en inneboende styrka av envishet, det hjälper mig att se framåt och därmed inte ge upp utan i.st. kämpa mig till det jag vill uppnå. För vem har sagt att det ska vara lätt? Det kanske går att glida runt på en räkmacka för ett tag, men livet är för det mesta hårt och orättvist och det kan liknas med ett krig som måste bekämpas.

Oväntade saker kan inträffa som gör att livet helt plötsligt får en dramatisk vändning. Det är då som det viktigt att ha med sig sin inre styrka och trygghet sen förut. Om inte, så måste vi försöka bygga upp det så gott det går för att kunna leva vidare. Men det är bara om vi själva vill det som det lyckas. Och bara då kan vi klara av motgångarna, utan att ta till annat (typ alkohol) som vi tror för stunden dämpar våra problem.

Jag blir så arg när det finns de som har alla förutsättningar att leva ett hälsosamt och bra liv men som bara sabbar det och lägger sig ner och väntar på att alla ska ställa upp ännu en gång...