tisdag 26 oktober 2010

Lyckan kommer och lyckan går...

Du måste i stort sätt isolera dig, inte vistas i större folksamlingar eller träffa personer som är de minsta förkylda. Vi har fått dina prover som du tog igår och det visar på att dina vita blodkroppar är väldigt låga. Ditt immunförsvar är kraftigt nedsatt, därför är du extra infektionskänslig nu. Sluta att äta den där medicinen och ta nya prover imorgon.

Med de orden blev jag väckt i imorse. Inte det roligaste att vakna till. Men konstigt nog är jag van att bli skrämd och att inte glädjas för mycket över något som är bra för jag vet att lyckan kommer och lyckan går. Nu hade lyckan gått, från att vara tacksam över att ha normala värden till att bli lite besviken nu för väldigt onormala värden. Men som sagt jag är van med bakslag och jag tror, som jag hela tiden trott att det beror på medicinen som jag äter. Kanske börjar läkarna inse det också tillslut. Nu ska jag i.a.f. inte äta den medicinen och då får jag se vad som händer. Får inte tänka och oroas för mycket för det, utan jag ska tänka i.st. att det kanske är jag som får rätt om medicineringen.
Åker och tar nya prover på torsdag. Känns ju som att jag snart flyger på vårdcentralen var och varannan dag. Tror inte, som det känns nu att jag dör av att vänta en dag till med att ta proverna.

---------------------

En månad efter att jag varit på Umeås sjukhus får jag brev från Sundsvalls sjukhus att jag ska fortsätta att äta hjärtmedicinen tills jag har gjort en ny ultraljudundersökning av hjärtat. Jag har redan själv på eget initiativ valt att sluta att äta medicinen (än så länge lever jag). Blev trött och dåsig av den. Såg suddigt och håret blev skört. När jag låg inne på Sundsvalls sjukhus sa de att jag skulle äta den till nästa återbesök som jag antog var i Umeå. Men i Umeå visste de inget då och skickade därför en remiss till Sundsvall. Så hela fyra veckor senare får jag nu svar om att jag ska fortsätta med medicinen. Genom att jag inte alls mådde bra av medicinen kunde jag inte fortsätta äta den. Nu har jag fått tid för undersökningen. Du är välkommen till Klinisk Fysologi för ultraljusundersökning av hjärtat, onsdagen den 3 Nov 2010 kl:9:00.

Jag säger då det är det ingen som har för avsikt att ge mig ett tycka att jag ska kunna leva utan alla dessa undersökningar och mediciner hela tiden. Man kan ju undra vad det finns för plan för mig. Mitt liv tycks ju styras liksom av allt vad sjukvård heter...

----------------------

Som avslutning säger jag, om du kanske hade tänkt att hälsa på mig de närmaste dagarna får du inte vara förkyld! Är väl säkrast att lyda läkarnas råd den här gången...

3 kommentarer:

  1. Gud vad jag blir arg när jag läser vad du skriver, varför blir jag inte förvånad.. denna jäkla sjukvård. Dom vet f*n inte vad som ska göra med patienterna så dom stackarna slussas bara än hit och än dit i hopp om att "någon annan" löser problemet.. Man måste vara stark för att orka säga till, du är verkligen stark som orkar kämpa så! Kram kram

    SvaraRadera
  2. Hej Karin!

    Oj, vilka ord du blev väckt med. Jag känner med dig. Hallå sjukvården i Västernorrland, Karin Granath måste ha en mer sammanhängande plan! Om inte du är en prioriterad patient, vem är då det? Det är superbra att du håller i taktpinnen, det är du som känner dig själv bäst. Sedan är man som sjuk helt beroende av sjukvården, men det är ett samspel och man mår inte bra om man är en kasperdocka som någon annan styr.

    Massa kramar /Maria

    SvaraRadera
  3. Jo precis lite less blir man alltid, ska ta nya prover imorgon så då får man se vad det visar då...Förhoppningsvis kan de rätta till medicinen så det blir bra. Vill ju inte isolera mig helt. Fick ju avboka lite saker den här veckan bara för det...Kramar

    SvaraRadera