Ringde till Umeås sjukhus (NUS) idag för att fråga hur proverna såg ut som jag tog förra veckan på vårdcentralen. De skickar nämligen provresultaten till Umeå. Först kunde de inte se att det hade kommit in några prover men sen ringde du upp och jag fick veta vad de visade. Alldeles normala värden på allt. Blodvärdet hade gått upp till 123 så nu ska jag fortsätta att käka blodpudding och broccoli för att underhålla det. Sänkan låg på 8, vilket också var en förbättring sen förra gången.
Mina egna resonemang kring på hur alla värden visade förra gången när jag var i Umeå och hur jag då skulle förhålla mig med medicin verkar hittills stämma bra. Jag påstod ju då att det såklart tog ett tag för kroppen att återhämta sig efter en sådan här pärs som jag var med om. Halå, jag höll ju nästan på att dö. Så jag tyckte inte det var konstigt att sänkan var lite hög och blodvärdet lite för lågt som de tyckte då, när jag var i Umeå. Läkarna därimot ville inte riktigt hålla med och de ville bara öka dosen medicin, vilket jag inte ville.
De blir riktigt förvånad när man säger ifrån något som de har bestämt för patienterna lyder oftast. Läkarna tror att de har den fulla makten och att de vet bäst och mest i alla lägen. Men jag har lärt mig genom åren att så är det inte.
Det är ju jag som är ordförande för min egen kropp och det är jag som måste klubba igenom förslagen för att det ska gå igenom. Förslagen som läkarna kommer med. Den här gången slog jag inte ner klubban när jag tyckte att det var fel. Utan jag bestämde efter mitt egna sunda förnuft, vilket verkar vara det rätta så här långt. Sen får man inte glömma att läkarna också gör ett bra jobb, men det är som sagt min kropp det handlar om och då vill man såklart vara med i hur de resonerar och inte bara kastas runt som en trasdocka som inte har något att säga till om.
Nu ska jag öka dosen av en medicin (precis som läkarna vill) och se om det påverkar värdena. Ville inte öka den förrän jag fick veta hur de här proverna visade. Ökningen av dosen av den medicinen är det också jag som bestämmer. Man måste vara med till 110% och ifrågasätta allt för att behandlas rätt av sjukvården.
-------------------
Ryggen känner jag av fortfarande, skulle försöka putsa fönser idag men då hugg det till så där igen så jag fick sätta mig ner. Ska på cellprovstagning imorgon och jag gruvar mig faktiskt hur jag ska komma upp i den där stolen med en rygg som inte är helt okej. Men jag får hoppas på att det går rätt bra. Tänkte att jag ska in på färgaffärn också och kika på färg till min sekretär som ska få insidan av lådorna vita. Beror alldeles på hur jag är i ryggen imorgon om jag kan gå runt så mycket efter vårdcentralen.
---------------------
Nu ska jag kika på fotboll, Sverige-Holland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar