En huggande smärta & fina höstfärger...

Blir så less, om det inte hade varit för att jag fått så ont i ryggen hade jag nog börjat träna på gymmet nu. Det är på högra sidan av korsryggen/svanken som besväret sitter. Jag tycker det är riktigt otäckt för rätt som det är kan det liksom hugga till, känns ungefär som något rör sig eller flyttar sig i just det området kring "knölen" där, samtidigt som jag känner en huggande smärta (krampliknande) och en låsning. Benet viker sig då och jag hindras av smärtan och låsningen att räta upp det igen.

För min del gör det att det är svårt att stå upp. Som tur är har jag hittills kunnat förhindra att jag helt enkelt ramlar genom att ta tag i något när det händer. Känner av det när jag ska böja mig ner och ibland när jag stått ett tag och ska ta ett steg fram med höger ben eller när jag lyfter höger ben högt. Det gör inte ont hela tiden, utan det gör bara ont när jag som sagt gör vissa rörelser och ibland när jag går.

Har känt det här ganska länge och påpekade det för sjukgymnasten i Umeå. Han sa att det berodde på att jag belastade höger sida lite fel när jag gick. Men med träning och stretsching skulle det bli bra. Förut kunde det gå flera dagar utan att jag kände något, men nu tycker jag att jag känt av det i flera dagar i sträck. Försöker stretscha så jag hoppas att det ska kunna gå över av det. För det kan inte vara något diskbråck för då borde de ju ha sätt det av alla genomlysningar jag har fått gå igenom tycker jag. Smörjer med lite voltaren och hoppas på att det kan bli bättre av det. En halvtimme på spikmattan kanske inte är helt fel heller.

Det var bestämt sen förut att jag skulle ringa min andra sjukgymnast den här veckan så jag får väl göra det och fråga om hon vet vad jag kan göra åt det här...Mitt i allt det onda går det i.a.f. inte att undvika att se vad trädens löv ute har fått så underbart fina färger! Det är bara att njuta av utsikten från köksfönstret. Sånna här gånger tänker man att man skulle ha tagit fram lite färg och penslar och målat lite...



Annars har jag läst ut boken "I ONDSKANS SPÅR". Om man vill ha spänning och dramatik och blodigt är det här den perfekta kriminalromanen. Tror aldrig att jag har läst en mer råare och brutalare bok än den här. Klart en läsvärd bok jag rekommenderar! Jag kan ge en lite mer detaljerad beskrivning av handlingen sen, som imorgon kanske...

Vet inte om jag ska ta stavarna och försöka ta mig en liten promenad ute.

Avslutar nu det här inlägget med att bjuda på fler bilder på höstens fina färger...