Hemma igen!

Hej nu är jag hemma igen! Taxin kom inte förrän 16:15 i fredags. Hade velat åkt hem redan 13:00 som vi hade beställt, men då ringde de och sa att det var en till från Njurunda som skulle åka och då skulle de samköra. Vad skulle jag säga, det var bara att inse att vi fick några timmar till i Umeå.

Resan gick bra de som var från Njurunda var en 18-årig tjej och hennes mamma. Genom att vi bor i Njurunda kände vi båda till en del personer, vilket var lite kul. Vi pratade hela vägen hem och resan kände därför ganska lättsam även fast vi också pratade om del hemska saker som att hon hade cancer och allt det jag varit med om. Jag som kan tycka att det är jobbigt att åka upp någon dag till Umeå, insåg att hon hade det mycket jobbigare som i stort sätt fick bo där uppe och bara åka hem på helgerna.

Nu fäljer en liten rapport över dagarna i Umeå: Läs om du orkar annars får du avstå.

Dag 1: Taxin kommer 07:00 och hämtar mig och mamma för att ta oss till Umeå. Både jag och mamma är trötta under resan upp. Jag somnar till i stort sätt hela tiden. Vaknar med ett ryck ibland av att jag hänger i en konstig ställning med huvudet. Aj, min nacke...Vädret är bra soligt och fint. Ser en idealisk plats efter vägen för att en älg skulle kunna trivas där. Två sekunder senare får jag se en älgfamilj. Ser pappa älg först med sin ståtliga krona sen mamman och den lilla kalven. Jag som inte sätt en älg på flera år blir glad.

Väl uppe i Umeå tar jag prover på blodcentralen. Fem rör och urinprov blir det. Efter det knatar vi iväg något ledbrutna efter den långa bilfärden till patienthotellet där vi checkar in och äter vi en underbar lunch. Mmm stekt strömning med potatismos.

Kl:13:15 har vi tid hos läkaren får transport dit med en liten truck som har ett flak. Den kör i 20-30km/h så det känns rätt fort när den åker där i kulverten. Träffar en ny läkare som jag tycker ger ett bra intryck. Hon är i 40-årsåldern och är tydlig och bra. Inga röntgenbilder eller provsvar från mina kontrollprover från Sundsvall kan hon dock få fram. Och jag som hoppats att få reda på det. Frågar om medicineringen av hjärttabletterna och lite annat. Får ett armband runt halsen med mitt namn och personnummer. Nu är jag inskriven.
På hotellet fikar jag och mamma och sen lägger jag mig på sängen inne på rummet och börjar läsa en bok: "I ondskans spår" av: Peter Robinson. Känner mig rätt trött.


Dag 2: Kl:09:00 tid på avdelningen. Fick ta tre rör blod. Den "nya" läkaren och en annan läkare som jag inte alls kan med är de som jag träffade.

Jag slutade med en medicin (som jag annars har ätit i över ett år kanske) i samband med att jag fick lunginflammationen och har inte ätit den sen dess (ca sex veckor). Nu var ett värde som annars brukar vara lågt helt normalt. Men nu vill de att jag ska börja äta den medicinen igen. Ska fortsätta ta blodprover regelbundet så det blir spännande att se om den medicinen påverkar just detta värde. Jag har ju läst på och vet att det kan vara så att det värdet kan bli lågt, men att medicinen skulle vara boven i det hela vill läkaren inte riktigt tro på. Han ville höja kortisonen innan den här medicinen började verka (det skulle tydligen ta en månadad) jag sa nej det ville jag inte göra. Tycker inte alls om att äta kortison. Tyckte också det var konstigt när alla värden verkade vara bra nu.

Blodvärdet var dock lite lågt, men det är väl alldeles naturligt tycker jag, med tanke på hur mycket blod som har sugits ut ur mig nu på senaste tiden. Tycker inte alls om den här läkaren går inte att diskutera med honom tycker jag. Han bryter på finska och flinar hela tiden och är lite feminin av sig. Jag blev tvungen att fälla några tårar innan han tog mig på allvar. Det hela slutade med att jag inte behövde höja någon kortisondos.

Hade också tid hos sjukgymnasten Lars. Han är alltid så positiv och glad. Han tyckte att jag verkade må rätt bra efter omständigheterna och att det var helt naturligt att jag tappat lite kraft efter en sån pers. Han tyckte att jag skulle gå med stavar för att få bättre träning. Det är jag som också måste känna efter vad jag orkar. Jag själv tror faktiskt att det kan vara smart att hålla sig ifrån gymmet någon vecka till annars vill jag ju köra på för fullt om jag är där, vilket kanske inte är så smart.

Tog en sväng till centralhallen på sjukhuset. Blev alldeles svettig av den promenaden. Vi köpte te på Kahls tehandel och kokade i presentbutiken som de har där. Fick duscha när jag kom tillbaka till hotellet och innan vi skulle äta middag.

På kvällen tog jag och mamma bussen till Petra. Vi trodde att man kunde betala med kontanter på bussen, vilket man inte kunde. Det hela slutade med att vi fick åka gratis både dit och hem. Haha, jag har ju inte åkt buss på flera år så då händer det mycket. Haha, samhället moderniseras fort...Jätte trevligt att få hälsa på Petra i hennes fina lägenhet. Har varit där en gång förut för ett år sen ungefär. Nu har hon fått till den ännu mer sen dess. Verkligen jätte fint och mysigt. Hon hade tänt upp ljus och vi drack te och åt chokladmuffins. Trevligt, trevligt.

Dag 3: Brorsan ringde precis innan vi skulle gå och äta frukost. Han hade fått provsvaren från legionella spårningen. De hade inte visat på någon legionella där. Så jag vet inte nu varifrån jag kan ha blivit smittad. Undrar i.a.f. om det kanske var utomhus jacuzzin ändå för det tog ju så lång tid innan de tog proverna därifrån. Brorsan var glad i.a.f. Tid hos kuratorn kl:10:45. Pratade om försäkringar mm. Hon är världens trevligaste man kan tänka sig. Hon bryter också på finska men hon är hur lätt som helst att prata med om allt. Hon ringde och beställde taxi hem till oss kl:13:00. Sen ringde de till mig och sa kl:16:00. Det blev en tur till Kahls tehandel, långfika och läsning. Tre timmar går ganska fort som tur är.

Väl hemma med en antal hg te mer möttes vi av en timer som hade slagit på och mycket post i brevlådan! Fick bl.a. ett nytt bankomatkort och kallelse till cellprovtagning. Jag säger då det, det ska vara nåt varje vecka med sjukvården.
Men skönt att vara hemma igen!

Idag skiner solen, undra om jag ska ta mig en liten prommis sen!