Att kunna behålla lugnet!

Hösten är nog här för det syns på både träden och känns i luften. Vi kan ju inte räkna med något annat heller när det är i mitten av september. Det är svårt att veta hur man ska klä sig för vädret skiftar så fort under dagen.

Så var det tisdag och det likamed provtagning. Idag var det dock sista tisdagen som jag tog dessa kontrollprover för legionellan.
Utanför provtagningen på vårdcentralen där alla väntar (ser ju inte ut som väntrum brukar göra utan det här har en mer öppen planslösning) satt en flicka i 10-årsåldern med sin mamma och grät över att hon snart skulle behöva bli stucken i fingret och ta ett vanligt halsprov.

Själv har jag aldrig varit rädd för sjukvården utan har mest tyckt det varit spännande. Och tur är väl det med tanke på allt jag tvingats gå igenom.
Jag tänkte, ja ett litet stick i fingret och ett halsprov är väl inget att gråta över. Är lite värre att ta ett lungprov som jag tvingades göra, när jag knappt kunde andas normalt innan, och de sticker då ner en pinne genom halsen och ner till lungan. Det var otäckt det...

Kanske låter lite hård mot tjejen som var alldeles förtvivlad över det som hon snart skulle tvingas göra. Håller med om att det finns undersökningar som är mindre trevliga än andra, men det är ett ont måste ibland. Alla människor känner så klart olika inför saker och är därför olika känsliga.

Men att fälla tårar och tänka på att det är så hemskt gör ju heller inte saken bättre. Undersökningen finns kvar för det, och då känns det nog bara ännu mer bedrövligt inför det man ska göra. Det gäller i.st. att tänka positivt och visa sig stark, lugn och duktig. Så har jag sen jag var liten alltid agerat när jag t.ex. skulle ta blodprover el. dyl. Det har faktiskt gett mig en mer avslappnat förhållande till sjukvården. Så inför undersökningar, provtagningar och sånt, känner jag mig inte så speciellt nervös. Haha, det ända jag kan känna är att jag hellre hade laggt den tiden på något annat.
När jag såg tjejen idag som var så förtvivlad kände jag mig tacksam över att jag alltid försökt behållt lugnet inför sånna här saker. För allt känns så mycket lättare då.

Jag fick nog vänta en halvtimme innan det blev mitt nummer och därmed min tur. Efter vårdcentralen handlade jag och mamma på ICA Nivrena. Som vanligt blev jag svettig och lite andfådd av att gå där men det hör väl till legionellan. Till middag blir det nog blodpudding, lingonsylt och vitkål, bra mat efter blodproverna. Köpte pro viva med blåbär som vi ska prova...