Googlade på lunginflammation och mina symtom stämde som jag trott. Ringde sjukvårdsupplysningen men där sa de att det inte lät som det. Men tyckte att jag skulle åka in till vårdcentralen i centrum och ta en snabbsänka för säkerhets skull. Det var på kvällen igår och jag tänkte att nu får jag nog säkert sitta och vänta länge innan jag får komma in (brukar vara mycket folk då), vilket inte kändes helt okej när man inte mår bra och har feber 39,5 grader. Vi tänkte att vi åker i.st. in på förmiddagen som idag.
Igår kväll strax innan jag skulle sova kändes det jätte obehagligt när jag inte kunde andas riktigt, det kändes som det truck och gjorde ont över hjärtat också. Ett tag tänkte jag att nu kanske mitt hjärta slutar slå eller att något annat hemskt händer med hjärtat. Jag riktigt hyperventilerade. När man inte kan få riktigt med luft får man ju panik. Jag kände mig riktigt olustig och samtidigt rädd. För andas måste man ju kunna göra. Mamma sa att vi kanske måste åka in akut, men det blev som tur var lite bättre sen.
Ligga helt platt går inte då får jag ingen luft alls, därför bylsade jag upp i soffan i vardagsrummet (för det var där jag sov inatt) med kuddar under huvudet för att ligga lite högt. Min säng är rätt mjuk och då sjunker kroppen ner, vilket gör att det nu blir jobbigare och andas. Därför valde jag då vardagsrumssoffan som sängplats.
Somnade nästan direkt men vaknade vid 01:00 av att någon rörde mig på benen. Blev förvånad, nästan lite rädd och ryckte till. Det var mamma som också låg i soffan, hon ville känna om jag var varm. Jag som hade sovit så skönt blev lite smått irriterad att hon skulle störa mig i min djupa och för ovanlighetens sköna sömn som jag lyckats få. Hade inte ens hört att mamma hade lagt dig där på andra sidan av hörnsoffan, hon ville väl kanske ha koll på mig att jag andades.
Vi ringde åter igen till sjukvårdsupplysningen idag och de skickade en remiss till vårdcentralen i centrum så att jag skulle få komma in tidigare. Den här gången sa de att de trodde att det var lunginflammation, vilket jag också fick bekräftat sen på vårdcentralen. Hade sänka på 280 (man ska ha 8 i normalt), hög puls och så lyssnade en läkare på lungorna när jag andades och tittade på hur blodet syresatte sig...Han sa att: det är lunginflammation Sen är det nog dubbelsidig också för jag känner av det på båda sidorna. Jag fick Kåvepenin (en sort av pencillin) utskrivet som jag nu ska äta i tio dagar.
Fick tabletter där nu, så jag ska klara mig idag. Imorgon åker mamma och pappa och hämtar ut tabletterna på apoteket. Om jag inte känner mig bättre inom ett dygn måste jag höra av mig till medicinkliniken på sjukhuset och kanske får några ännu starkare tabletter. I en månad kommer jag känna av den är inflammationen i kroppen, därför blir det ett långt uppehåll från träningen nu. Så fort jag gör den minsta lila ansträngning blir jag jätte andfådd, typ att ta på sig strumpor (då sitter jag på en stol också), resa sig upp från en stol, eller bara gå några steg, så gymmet får vänta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar