En oväntad hungrig matgäst dök upp igår på min tallrik med den goda kasselergratängen.

Purjodamen i sin rosaröda servettskrud med hjärtan blev ett riktigt trevligt sällskap vid middagen!


Oklädd purjodam! Haha, helt ärligt så i väntan på att kasslergratängen igår skulle bli klar i ugnen fixade jag till denna förtjusande purjodam (om jag får säga det själv), av den purjolöksbit som blev kvar vid matlagningen, några tandpetare, ett rosa sidenband och en servett.


Såg i ögonvrån att han tittade på mig. Men jag var noga med att inte få ögonkontakt med honom. För jag vet att om jag skulle råka titta på honom skulle han garanterat komma fram...Men tillslut kom han fram i.a.f. och frågade hur det var med mig. Det är bra sa jag kort och tittade snabbt på honom innan jag vände bort blicken. Då gick han som tur var. Jag är tvungen att göra så, för han verkar inte förstå på något annat sätt att jag inte är intresserad. Jag vet att om jag visar mer intresse för honom kommer han ju fortsätta att prata och kanske försöka övertala mig att träffa honom. Vilket jag absolut inte vill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar