På gymmet idag blev jag uppraggad av en kille från Gambia. Han ville bjuda ut mig på salsa. Det skulle vara jätte trevligt med bra musik och trummor sa han. Det tror jag säkert att det kan vara också. Men jag var inte så intresserad av att att följa med denna främling som inte alls var en kille i min stil heller.
Trots att jag tillslut drog en vit lugn om att jag hade pojkvän så ville han absolut träffa mig i.a.f. och ha mitt nummer. Medan jag tränade stod han och övertalade mig i säkert tio minuter om att han skulle få det. Jag var ju så fin och tränade hårt, vilket han tyckte att min vältränade kropp avslöjade. Haha, tack visst det var snälla komplimanger men inte skulle jag våga ge ut mitt nummer bara så där till någon jag pratat med i typ en minut, bara för att någon säger något snällt. Jag tyckte att han var rätt framfusig som inte gav sig heller när han märkte att jag inte hade någon större lust att ge med mig.
Visst, framfusiga närmanden händer ibland på krogen också men jag tycker ändå att det är en annan skillnad i den miljön. Det är inte alltid men liksom mer accepterade då. Här i ett helt nyktert och klart tillstånd kan jag inte förstå hur man tror att en tjej bara typ lämnar träningsmaskinen på gymmet och följer med en framfusig främling som han på salsa. Min livliga fantasi väcktes till liv. Så för första gången kunde jag dra fördel av min svaga rygg. För inte skulle jag kunna dansa salsa med den ryggen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar