Mina syskonbarn Alicia och Julia ringde och frågade om de kunde få syrrans och mina gamla spelkulor. Jo visst, några kulor kunde de väl få. En stund senare kom de cyklande med stor förväntning på den skörd av spelkulor som deras mamma lovat skulle finnas hos mig.
Stenkulorna i alla dess olika färger kunde de mer än gärna få utan betänksamhet från min sida. Men när det sedan kom till de andra kulorna i glas, de prickiga, de dimmiga, de stora och dankarna så blev jag mer tveksam. De var ju rätt fina och kanske görs vissa av dessa inte längre. Inte vet jag hur det är...
För varje kula de fick lyste deras ögon upp av lycka och stor glädje. Men jag kände mig snål och lite dum faktiskt att jag som vuxen moster satt där och valde ut vilka gamla kulor som mina syskonbarn fick lov att ta med sig hem. De blev ju så glada över de kulor som de fick. Så jag intalade mig själv att de fick börja med stenkulorna och kattögonen tills vidare. Jag får sen tänka över hur det blir med resten av alla spelkulor. Haha, men tror i.a.f. att jag vill ha kvar några av dem som ett minne från kulspelandet om vårarna på låg och mellanstadiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar