Varje gång jag ser en symaskin (min mamma och storasyster är nämligen väldigt duktiga på att sy, så därför kan man se den stå framme ibland) hör jag en röst i huvudet på skorrande skånska: det är bara att sprätta upp stygnen. Det är min syslöjdsfröken från mellanstadiet som gör sig påmind. Idag besegrade jag rösten och satt mig vid symaskinen.



Jag sydde ett fodral till min digitalkamera. Det är inte alls någon speciell avancerad modell som jag kom på men det kanske är bäst att börja så. Till min stora förvåning blev jag ganska nöjd över vad jag åstakommit. Så kanske, kanske så gör jag snart ett nytt försök att sy något och bemästrar symaskinen igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar