Funderar vidare på vanor!

Jag funderar vidare på det här med vanor, hur de uppkommer och hur man kanske helt plötsligt slutar med vanor som man länge haft.
Jag tror att det är lättare att skapa vanor när man är själv. Det är också lätt att dessa vanor utvecklas till ovanor och är svåra att bryta. När man är själv har man ingen annan att ta hänsyn till och ingen annan som ser en, man gör helt enkelt som man själv vill. Där i sin ensamhet vill man trivas med sig själv och vara bekväm. Det är då man sätter sig i soffan framför Tv:en och äter, dansar fågeldansen eller sjunger falskt med till en annars bra låt, eller kanske doppar skumbananer i tet och bara är. Det finns ingen som dömmer en, ingen som tycker man är konstig och ingen annan som ställer krav. Där i ensamheten är man sig själv med sina egna vanor.
När man träffar någon så kanske man måste sluta med några av sina vanor som man hade när man var själv. Man är rädd att någon nu ska dömma en, tycka att man är konstig och rent av kanske dum. Till viss del är det bra att ändra på sig, om det är till något positivt. För man kan kanske inte sitta och doppa skumbananer i en kopp te varje kväll i resten av livet. Men vanor tillhör också ens personlighet och därför är det viktigt att inte bli rädd för sina vanor som man skapat och byggt upp bara för att man träffat någon som man nu vill ska ingå i sitt liv.


Ibland börjar man göra saker som man aldrig skulle tro att man skulle börja göra, både på gott och ont. Som för min del, dricka kaffe. Trodde aldrig att jag skulle kunna tycka det var gott. Har ju provar några gånger genom åren men inte fått smak för det då. Men kanske har jag utsätts för ¨dåligt¨ svagt kaffe. Jag vill nämligen att det ska vara starkt så man inte känner att vattensmaken går igenom. När jag får lite starkare kaffe tycker jag att det är riktigt gott med en kopp ibland. Så länge mitt kaffedrickande stannar på den nivå som den är idag så är det ingen fara. Kan heller inte påstå att det är en direkt vana för mig att dricka kaffe, hur man nu definierar en vana? Men det känns skönt att jag kan tacka ja till det om jag blir bjuden. Det underlättar nämligen att kunna vara lite flexibel ibland!