Han som förser mig med dem tror jag redan har hamnat där, i ett skumbanansberoende. Kan detta vara möjligt? Är jag på väg åt samma håll? Saknar dem när de inte finns med som tilltugg till tet och längtar extra efter dem när jag vet att jag snart ska få doppa dem så chokladen smälter så där gott.
Sockerintaget finns inte alls med i mina beräkningar när dessa mumsbitar hamnar i munnen. Men efteråt känns det inte rätt att äta dem på en vanlig vardag. Hmm, hur var det med lördagsgodis? Kanske skulle jag behöva dra ner på dem lite eller begränsa dem till att bara äta dem på helgen. Det mest drastiska skulle i.a.f. vara att stoppa leveranserna. Klarar jag av att sluta helt tvärt? Har ju aldrig hört förut att någon fått abstinensbesvär av skumbananer, haha de tillhör kanske kategorin godis då.
Jag frågar mig själv vad är det jag saknat som jag nu fått smak på hos dessa skumbananer? Kan inte direkt komma på något nu med det samma, det är något jag måste fundera mer på. Nej, en hedlig avvänjning i början skulle nog vara det bästa för att så småningom sluta helt. För jag ser det som ett problem om inte så allvarligt än. Sen är karaktär och lagomt ett bra ord för att inte hamna i ett större missbruk av något slag. Lagom kanske inte fungerar i alla sammanhang av missbruk men just i det här fallet med skumbananerna tror jag att det skulle fungera.

Det är fascinerande hur vanor uppkommer och förändras genom åren. För drygt två år sedan vet jag att jag inte alls drack te regelbundet, nu göra jag och tycker verkligen om det. Hemma är dessutom digestivekexen givna till. Behöver inte ens ha något på, kexen är goda i sig tycker jag. Det har nästan blivit som en kvällsritual med tet och dessa digistivekex. En riktig härlig avkoppling sådär på kvällen. Hmm, men att skumbananerna har kommit med i bilden här ovanför tycker jag inte riktigt om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar