Ett hjälpande handtag!

Vad glad jag blev när mamma ringde i morse och sa att hon och pappa skulle komma förbi med mjölk och fil till mig. Jag som nästan hade slut på det, glömde helt bort att handla det igår. Hmm, riktigt klantigt...Visst hade jag kunnat tagit bussen till stan här någon dag men de förutspår ju inte det bästa vädret, inte det roligaste att ge sig iväg ut då.

Jag bad också pappa att han skulle hjälpa mig att ta upp fönstret. Vilket jag har försökt med själv men inte lyckats. Och till allas förvåning så fungerade det utmärkt med det rostfria handtaget som låg i min verktygslåda. Tydligen skulle det användas till just det endamålet, att få upp spärrarna till fönsterrutorna så det går att dela på dem. Så nu gick det ju hur lätt som helst! Mamma hjälpte mig sedan att putsa köksfönstret och de nya gardinerna kom på plats! Tack för all denna hjälp idag!

Detta här underliga "handtaget" låg i ett köksskåp när jag flyttade in här. Jag visste inte vad det var för något och tänkte ett tag nästan slänga bort det. Men så la jag det i verktygslådan och det är jag glad över nu!

Jag bjöd på fika och efter att de åkt hem gick jag en promenad. Jag hann precis möta regnet innan jag tog mig in. Men som tur blev jag inte bli så speciellt blöt.

För en stund sedan fick jag också reda på att gårdagens blodprover var helt normala. De vita blodkroppar låg på 4,9 och nitrofiler (också ett värde på de vita blodkropparna) 4,3. Det var länge sedan värdena var så bra. Och nu behöver jag inte ta nya prover förrän om tre veckor. Haha, känns som en evighet ju! Kram från mig!