Tänk att det ändå kom en tomte igår! Och att det i säcken också fanns julklappar till mig. Fick bl.a. pengar av pappa som jag vet kommer att komma till väl användning nu när man flyttar.
Vi åt god middag, kycklingfiléer, pressad potatis, sallad och sås. Till efterrätt åt vi farmor Dagnys rabarberpaj med vaniljsås. Senare på kvällen fikade vi med bullar och flera sorters kakor. Jag vaknade t.o.m. mätt och belåten imorse, så jag hoppade över att äta frukost.
Som vanligt blev det en del vilda diskussioner när vi träffades. Blir ju lätt så när vi är tillsammans och har delade åsikter om det mesta. Ibland kan det faktiskt kännas jobbigt att måsta hävda sig om allt, ibland kan det kännas bra om någon håller med. Samtidigt kan det också vara roligt att få diskutera saker tillsammans.
Men en sak som jag tycker är speciellt jobbigt att diskutera så mycket om är det som jag råkat ut för. Men jag pratar gärna om det, tills jag åter igen upptäcker att ingen verkar förstå mig. För det känns som att jag ibland måste försvara mig själv. Jag kan heller inte bara sitta tyst och hålla med om det alla påstår och tycker om mig, det är inte min stil. Upplever inte alls så när jag pratar med mina kompisar.
Konstigt det där, men som sagt jag kan prata om det. Men efter ett tag så känns det bara jobbigt att bli påmind om hur allt är och var och höra vad alla tycker man ska göra. Som i början då alla tjatade om att jag skulle börja plugga eller träna mer. Jag vet att de säkert menar väl men det är en jobbig känsla när man inte har kunnat styra sitt liv så mycket själv och att då andra tror att de vet bäst om vad man klarar av och vilka val man ska göra. Sånna gånger känns det som att man står helt själv och måste försvara sig med bra argument för att inte framstå som att ens egna gjorda val är fel. Jag får nog alltid leva med att ha rollen som lillasyster...
Men jag behöver inte styras av någon jag styr själv så gott jag kan och gör mina val utefter vad jag själv tror är möjligt. Kanske har jag blivit extra känslig efter allt som varit, och tar därför åt mig mer nu när andra tror att de kan bestämma över mig. Eller när jag tycker att det riktas negativ kritik mot mig eller någon annan som inte förtjänar det., jag vet inte. Visst kan också mediciner göra sitt med att man känner sig mer sårbar än normalt.
För min del måste jag fokusera på det positiva och att bli bra, vilket är väldigt viktigt för mig. Men av någon anledning blir jag lätt påmind om allt det negativa när vi pratar. Det är som om problemen lyfts fram och det positiva glöms. Kanske är det de som är pessimister och jag som är optimist, så kan det också vara!
------------------------
Jag och brorsan hade en plan idag att åka och hälsa på Rikard till hans nya lägenhet. Men vi fick inte tag i honom så då fick vi skrota den planen och skjuta upp det till någon annan gång.
Flera fina julkort har kommit! Från bl.a. pappa, Rubiela m.fl., tack! Har slagit in några julklappar och målat lite på en egentillverkad julklapp till pappa.
Imorgon ska jag ta prover på vårdcentralen. Och sen har jag beställt med mamma att hon ska köpa till några julklappar när hon åker till stan imorgon. Efter det får julklappsstöket vara klart för min del!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar