Det blir bättre!

Klockan var över tio i morse när jag vaknade. Gick och la mig vid halv elva igår så jag har verkligen sovit i natt. Kunde gå upp för trappen utan att behöva hålla i mig i båda ledstängerna också. Känner att jag orkar mer nu utan att bli så där jätte trött, svettig och andfådd som jag blev förut. Men visst känns det fortfarande på om jag går längre sträckor och jag ser fortfarande suddig på långt håll (säkert medicinerna), vilket gör att det är lite svårt att fokusera när man går.

Senan på högerfoten gör fortfarande ont, men som tur är känns det inte när man går utan det är mest när man kommer åt det stället som det gör ont.
En vanlig lunginflamation ska tar mer än en månad att bli helt bra ifrån. Om den orsakats av legionella tar det nog något längre. Men jag känner att det blir bättre. Mina andetag blir djupare för varje dag, jag orkar mer och jag har slutat att blåsa i flaskan nu.

Medans mamma tog de sista grenarna på brudspirean ute och grävde upp en krusbärsbuske, låg jag inne på kökssoffan och läste boken, en plats i solen. Låter kanske konstigt, men hade faktiskt gärna varit ute och jobbat jag med, men omständigheterna är ju som de är nu. Har också suttit ute en del och tagit vara på solen...

Gjorde en beställning på ellos. Eller det var egentligen mamma som beställde gardiner och jag passade då på att beställa en svart bh-topp. Tjohoo!, fyra randiga Filippa K muggar i vitt och svart kommer också snart bli mina.

Dagen har varit rätt lugn för min del. Funderar nu på om jag ska orka baka något matbröd för att kanske göra någon nytta. Joo, det måste jag orka tycker jag...