Besöket på Umeås sjukhus i torsdags tog drygt tre timmar. Då ingick en timme hos kuratorn, en timme hos läkaren och drygt en timme hos sjukgymnasten. När enkel resan är nästan 30 mil så kändes det bra att det verkligen hände nåt där uppe i Umeå, så inte besöket bara tar typ en kvart när man ändå har åkt så långt. Proverna var bra så nu fick jag minska på medicinerna, vilket kändes hur bra som helst. En tanke slog mig då att det är konstigt vad saker att bli glad över har ändrats för mig det senaste åren. Oj, jag är överlycklig för att t.ex. ett järnvärde gått upp. Men så är det också hälsan och att få vara frisk som betyder allt. Hos sjukgymnasten fick jag göra olika övningar. Bl.a. 60 tåhävningar på raken som nog är drygt för vem som helst, även för den med dundermuskler i fötterna. Fick en del övningar att träna på.
Kuratorn välkomnade oss med en stor kram. Med henne pratar vi om allt, försäkringar, läkarintyg, böcker, filmer, bakning, träning, lägenheter, väder, pluggning, barnuppfostran, framtid, tålamod, solning ja allt...Hon är riktigt trevlig person som jag skulle kunna prata med jämt och hur länge som helst som sagt, om allt. Så det känns riktigt roligt att få träffa henne.
På hotellet fick jag och mamma ett rum med två riktiga sängar. Annars har mamma fått sova i en bäddsoffa. Vi blev så överrakade att det var två riktiga sängar på rummet så vi blev tvungna att fråga i receptionen om de gjort fel och att vi nu kanske blev tvungna att betala fullt pris för rummet. Till svar fick vi att det var så lite folk som låg på hotellet så därför fick vi två sängar. Haha, det är första gången som det har hänt för oss! Även den lilla överraskningen gjorde oss glada!
Hemfärden från Umeå tog exakt tre timmar och 45 minuter. Då gjorde vi också en avstickare till kramfors där vi lämnade av en patient som låg liggande på bår i taxin. Hemma var det vara att byta om, göra sig iordning och bli hämtad av Petra och Annelie för att fira sista april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar