Bastun är belöningen och piskan ibland ett måste...

Idag har jag varit och tränat på gymmet. Efter nästan tre timmars slit så var bastun belöningen. Lite jobbigt dock att inte veta hur länge man suttit där inne när det inte finns någon klocka. Tycker att jag tappar allt vad tidsuppfattning heter. Det är ju så otroligt skönt att få möjlighet att avsluta ett långt träningspass med en stund avkoppling i värmen och det gör att jag vill sitta där ett tag såklart. Den här ovanligt, kalla och snörika vintern gör också att det känns extra skönt att få lite mer värme i kroppen. Så minuterna flyter fort förbi och det gör att jag ofta är lite smått stressad efteråt i omklädningsrummet. Men hellre det än att missa bastun.

Ett träningspass i tre timmar kanske låter långt, men det behöver jag för att kunna träna igenom hela kroppen. För det mesta brukar tiden gå ganska fort och de gånger som inte motivationen är på topp så tänker jag på bastun och då brukar jag fortsätta att kämpa på tills jag avverkat de maskiner som jag har kvar. Men det jag saknar ibland är att kunna träna med någon kompis, det är mycket roligare att träna när man har någon att prata med och bli peppad av. Det gör också att tiden går fortare och motivationen höjs. Just nu har de flesta kompisar flyttat från stan, har inte råd eller inte möjlighet att träna på gym, så jag får fortsätta att göra mina träningspass själv i fortsättningen också. Om jag får säga det själv så är jag ganska bra att på eget initiativ komma iväg till gymmet. Har alltid tyckt om att träna men ibland kan det såklart kännas trökt när man tycker att resultaten uteblir. Då gäller det att inte vara rädd för att ibland piska sig själv för att få något som känns jobbigt gjort.

Alla kan nog intyga att när man klarat av något som man kanske tycker är tråkigt eller helt enkelt gruvsamt, men som man vet är nödvändigt infinner sig en härlig känsla av belåtenhet som man mer än gärna vill uppleva och helst inte missa. Så fram med piskan!