Kroppens signaler!

Sedan jag hade myeliten i ryggmärgen är jag överkänslig i mina fötter. Beror väl på nervskadan som uppkom i samband med den. Överstimulans kan man minst sagt säga, så visst finns det känsel under fötterna som läkarna brukar fråga om.

Minsta lilla skrubbsår eller skavsår kan göra att jag knappt kan stödja mig på foten. Mycket frustrerande och irriterande med andra ord. Förut gjorde jag fotbad nästan en gång i veckan men nu när jag vet att det är så lätt att råka fila fötterna lite för mycket brukar det gå längre mellan gångerna och såklart försöker jag vara extra varsam med fotfilen.

För någon vecka sedan gjorde jag då fotbad och det var som vanligt riktigt skönt. Men jag har nu med jämna mellanrum, tyvärr fått känna på sviterna efter det. Först var det stortån som jag visst hade råkat fila lite för mycket på. Så ett litet, litet skrubbsår på sidan av stortån gjorde sig påmind i några dagar. Jag som inte trampar ner med hälarna på samma sätt som förut, har oftast babymjuka hälar men då är det i.st. tårna och trampdynan under foten som behövs tas om hand lite mer.

I går morse vaknade jag av att högerfoten ryckte (typ värsta sendraget). Trampdynan under foten var röd och gjorde mycket ont, kanske till och med svullen. Det var omöjligt att stödja sig på höger fot så jag fick så gott jag kunde försöka ställa mig på vänsterfoten. Tillslut lyckades jag stödja mig lite på högerfotens utsida och kunde då halta mig fram. Sånna mornar tackar jag gud att jag inte har någon tid att passa.

Till eftermiddagen och kvällen hade det onda lyckligtvis gett ganska bra med sig och jag kunde gå på bostadsrättsföreningens årsstämman utan att behöva oroa mig över foten. Men imorse kom det tillbaka på samma vis. Om det är en överfilning som gjort att huden kanske blivit tunnare där, eller om det beror på något annat vet jag inte. Men jag ställer i.a.f. in den tänka träningen på gymmet idag. Tråkigt, när jag  verkligen var inställd på att träna och för övrigt mår bra. Men det finns inte så mycket att göra. Ibland måste man lyssna på kroppens signaler. Och ibland måste man stänga av kroppens signaler för att få något gjort. Ja, det är en balans det där. Haha, men som idag när jag tar mig fram som en halt höna och dessutom känner att det gör ont som ögat för varje steg jag tar, är det kanske ingen större idé att avlägga ett träningspass på gymmet.

Kramar från mig!